Kärleksporten

Min första kyss

Att Visby står på FN-organet UNESCOS:s världsarvslista är inte svårt att förstå och det mest framträdande i Visby är förstås den drygt tre kilometer långa och mellan sex och tio meter höga ringmuren som omgärdar staden. Visby ringmur är den enda bevarade stadsmuren i Norden och har inte mindre än 36 torn, vilket är världsunikt på en mur som är så gammal som från tolvhundratalet. Muren uppfördes av tyska köpmän som ville skydda sig mot de gotländska bönderna. På tolvhundratalet fanns lika många tyskar som gotlänningar i Visby och motsättningarna var stora.

Muren spelar en viktig roll i “Den döende dandyn.” Jag ville gärna använda mig av Visby ringmur på ett uppseendeväckande sätt. Kanske för att jag tycker muren är så spännande, full av hemligheter och den bär på en så lång och blodig historia. Just Dalmansporten är en av de vackraste portarna och den kan ha haft samröre med domkyrkan S:ta Maria. Kyrkan byggdes inte bara som helgedom på tolvhundratalet utan användes också som magasin. Ovanför kyrkans valv finns en större lagervind som kunde nås via en lastport som ligger i nivå med bergsklinten. Dalmanstornets höjd utgjorde också riktmärke för sjöfarande till Visby. Dalmansporten leder till Klinten, det mest pittoreska området i Visby som ligger på en höjd med stadens gytter nedanför.

Det visar sig i boken att konsthandlaren Egon Wallin mötte sin baneman vid Kärleksporten på andra sidan muren. En liten port mot havet på murens nordvästra sida. Där fick jag själv uppleva min första riktiga kyss i en av portarna, då när jag som tioåring var på läger och blev så förälskad både i ön och killen som kysste mig. En ganska oskyldig kyss, men jag glömmer den aldrig.