Galleri

Galleri

Galleri

Ovanför platån ligger ett antal sommarstugor och där händer det märkliga saker i boken “Den mörka ängeln”.

Längre bort finns en sandstrand där man kan bada. En bit ut i havet ser man den lilla ön Heligholmen där sjöfåglar häckar i tusental. Där finns silltrut, gråtrut, silvertärna och storskarv.

Nere vid vattnet i början av stranden ligger Holmhällars fiskeläge, en samling sjöbodar i sten med flistak. Flera hundra år gamla är de kvarlevor från den tid då öns bönder var tvungna att dryga ut sin försörjning med fiske. Då kom de resande från inlandet, fiskade i några dagar och bodde i de trånga bodarna med endast små fönstergluggar ut mot havet.

Galleri

Galleri

Muren spelar en viktig roll i “Den döende dandyn.” Jag ville gärna använda mig av Visby ringmur på ett uppseendeväckande sätt. Kanske för att jag tycker muren är så spännande, full av hemligheter och den bär på en så lång och blodig historia. Just Dalmansporten är en av de vackraste portarna och den kan ha haft samröre med domkyrkan S:ta Maria. Kyrkan byggdes inte bara som helgedom på tolvhundratalet utan användes också som magasin. Ovanför kyrkans valv finns en större lagervind som kunde nås via en lastport som ligger i nivå med bergsklinten. Dalmanstornets höjd utgjorde också riktmärke för sjöfarande till Visby. Dalmansporten leder till Klinten, det mest pittoreska området i Visby som ligger på en höjd med stadens gytter nedanför.

Det visar sig i boken att konsthandlaren Egon Wallin mötte sin baneman vid Kärleksporten på andra sidan muren. En liten port mot havet på murens nordvästra sida. Där fick jag själv uppleva min första riktiga kyss i en av portarna, då när jag som tioåring var på läger och blev så förälskad både i ön och killen som kysste mig. En ganska oskyldig kyss, men jag glömmer den aldrig.

Galleri

Båten till Gotska Sandön går i skytteltrafik mellan Fårösund, Gotska Sandön och Nynäshamn. Färden från Fårösund tar två timmar. Gotska Sandön är Östersjöns ensligaste ö, en nationalpark med särpräglad natur och den består inte alls, som många tror, bara av sand. Där finns även tallskog, en del ängsmark och lövskog. Men mest består naturen förstås av sanddyner och stränderna avlöser varandra runt ön, som är drygt tre mil i omkrets.

Morgonen efter min ankomst steg jag upp redan halv sex på morgonen. Packade en ryggsäck med mat och vatten, långt innan någon annan hade vaknat. Den uppåtstigande solen höll på att tränga in mellan träden, men det var fortfarande bara gryningsljus när jag promenerade iväg. Jag har aldrig hört en sådan tystnad som råder på Gotska Sandön. Den här morgonen var det dessutom vindstilla. Jag gick igenom skog i en dryg timme för att komma till motsatta sidan av ön. Det var fullkomligt tyst, allt jag hörde var det mjuka trampet från mina egna fötter.

På andra sidan öppnade sig stranden som kallas “Las Palmas”, namnet sägs komma från ett spanskt skepp som kapsejsat för länge sedan. Stränderna består av både klappersten och sand. Vid Säludden upptäckte jag stora, otympliga bumlingar som rörde sig långsamt fram och tillbaka, långt ute i det solglittrande vattnet. Jag lyfte kikaren och häpnade när jag räknade till femton knubbiga gråsälar som låg och gonade sig i morgonsolen. Strax kunde jag se dem med blotta ögat.

Efter tre timmars vandring öppnade sig Franska bukten framför mig. En tre kilometer lång sandstrand som formade sig i en mjuk bukt ut mot havet. Helt öde och eftersom jag visste att jag gett mig av långt före alla andra skulle jag säkerligen få vara helt ensam i minst en timme. Att bada naken i det klara vattnet var fantastiskt. Sedan fortsatte jag utmed stränderna och efter åtta timmars vandring var jag tillbaka vid lägerplatsen.

På kvällen njöt jag av solnedgången på den breda, ljusa, finkorniga Västra stranden som ligger nära lägerplatsen och av de hundratals sjöfåglar som flög på olika höjd ute vid Bredsands udde. Gotska Sandön är ett paradis att längta tillbaka till. Nu blir ett besök ett absolut måste varje sommar.

Galleri

Stenbrottet Fila Hajdar är niohundra meter långt och sexhundra meter brett. Bergväggarna runt om är sextio meter höga. Varje dag, året runt, bryts kalksten härifrån. Arbetet med att förse fabriken intill med sten pågår från klockan sex på morgonen till tio på kvällen. Från brottet leder en väg som påminner om något ur ett månlandskap. Den är sextio meter bred, dammig och vit av kalkstenen. Bredden är nödvändig för att ge plats åt alla fordon mellan fabriksområdet och stenbrottet. Truckarna och lastbilarna kör fram och tillbaka hela dagarna för att hämta sten till den stora krossen inne på fabriken där den omvandlas till cement. Vattenbilar befinner sig ständigt på vägen.

Om de inte vattnar ideligen för att hålla nere dammet skulle ett jättelikt dammoln alltid vara synligt över Gotland. Ovanför den jättelika kratern växer låglänt skog. Martallarna och enbuskarna ser ut att kämpa för att överleva i den torra omgivningen. De är täckta av ett vitt damm, som om någon pudrat hela skogen med florsocker. Intrycket blir spöklikt, ödesmättat. Som gjort för en historia om mord.

Galleri

När vi kommit av färjan på Fårösidan med cyklarna upptäckte en av mina kompisar att hon glömt papperspåsen med våra bikiniöverdelar på bussen. Vad göra? Under någon minut stod vi där villrådiga - ingen av oss ville klä på sig, vi längtade ju efter att få färg. Detta var på åttiotalet när topless var vanligt så vi valde helt sonika att cykla i bara bikinitrosor runt hela ön. Gissa om folk tutade och glodde när de körde förbi oss tre sjuttonåriga tjejer nästan nakna på cyklarna!

På väg upp mot Sudersands campingplats och badstrand så blev jag väldigt kissnödig. Trodde att jag skulle kunna hålla mig tills vi var framme vid toaletterna på campingplatsen, men icke. Innan vi nådde dit blev jag tvungen att stanna. Kompisarna väntade medan jag satte mig i gräset alldeles intill vägkanten. Visserligen var detta mitt i en korsning, men eftersom trafiken var sparsam så tidigt på försäsongen räknade jag med att ingen skulle komma förbi på den korta stund det tog för mig att lätta på trycket. Just när jag börjat kissa dök plötsligt en karavan av motorcyklar upp runt kröken.

Naturligtvis passerade de alldeles intill och han som körde ledarhojen saktade ordentligt ner på farten när han upptäckte mig. Där satt jag med byxorna nere utan en tråd på kroppen medan karavanen av minst tjugo tuffa grabbar på motorcykel kröp i snigelfart förbi och inget kunde jag göra åt saken. Någon hjälp från mina kompisar var inte att vänta, de halvlåg på marken och vred sig i skrattattacker. I total avsaknad av empati. Och inte hade jag något jag kunde skyla mig med. Aldrig ska jag glömma grabbarnas flin. Och att cykla topless har aldrig varit aktuellt igen.

Galleri